Cirkeln är sluten.

27/12

Idag har vi hälsat på på pappas gamla arbetsplats här i Lima. Här jobbade han som volontär under ett halvår för Emaus en väldigt bra organisation.
Emaus Peru har sen ett par år tillbaka brutit med Emaus International och är nu helt fristående. Verkar sedan dess ha gått urför. Helt förfaller, så trist att se. Pappa ville knappt vara kvar där inne, tyckte att det var deprimerande. Vi fick i alla fall se var hann jobbade och bodde när han var här. Den tiden har ju gjort stort avtryck i hans liv så det var häftig att få kunna dela med honom!
Ingen av hans gamla kollegor jobbar kvar i denna organisation som numera ser helt annorlunda ut. Dock träffade vi två av pappas gamla kollegor, dels hans chef och dels kokerskan. Så otroligt roligt att se dem återförenas efter 32 år! För pappa var det väldigt stor. Vi träffade hemma hos en av dessa damer och de bjöd på lunch och vi satt och pratade länge länge. Känns som att cirkeln är sluten nu när vi avslutade med den plats som egentligen är orsaken till att jag och Julia valde att åka hit.

Pappas gamla arbetsplats som numera mest ser ut som en soptipp.

Maja

Det har varit intensiva dagar den sista veckan i Peru.

Mandag 6/12
Arequipa. Bestamde oss i sista stund for att skippa Colca Canon, vardens djupaste canyon eftersom vi inser att vi inte har sa manga dagar kvar, Var oerhort skont att istallet bara strosa runt och for forsta dagen sedan familjen kom inte gors nagonting alls. Redan inatt aker vi vidare.

(Därifrån har jag EN bild, vet inte om det betyder att det har försvunnit bilder eller om det helt enkelt inte fanns något jag tyckte var kul att fota.)

Tisdag 17/12
Nazca. Har idag flygit over de fantastiska beromda Nazcalinjerna! Dessa linjer ar ritade i marken i sanden och tack vare magnetismen i marken sa behaller de samma forma. Skulle man vilja sudda ut dem skulle det alltsa vara fullt mojligt men om de behalls ororda sa haller de formen. Dessa linjer och figurer ar ca 2000 ar gamla!
Vi har aven besokt gamla ruiner och akvedukter fran nazcafolket som levde har fran ca 400 fore kristus till ca 800 efter. Alltsa langt langt innan Inka och langt langt innan Machu Picchu. Otroligt imponerande!
Aker vidare ikvall till Paracas.

På väg mot det lilla planet!

Apan

Händerna

Triangel

Paracas.
Antligen 4 dagar av sol och bad! Antligen vid kusten och mer eller mindre omgiven av oken.
Vi har gjort flera dagsutflykter till otroliga stallen!

Ena dagen åkte vi till Huacachina som är en oas ute i öknen. Där åkte vi sandboard ner för sanddynerna. Man låg på mage med huvudet före, det gick ruggigt snabbt och vi fick sand överallt! Dit tog jag inte med kameran eftersom de sa att den kan bli skadad på grund av all sand, däremot tog pappa med sin kamera och jag lägger upp de bilderna så fort jag har möjlighet.

En annan dag tog vi båten ut till Islas Ballestas, som brukar kallas "mini Galapagos". Där öarna är inte är svarttäckta av fåglar är de istället vittäckta av fågelbajs. Här lever en otrolig mängd fåglar. Bl.a. pelikaner, pingviner, men även sjölejon.

Kandelabern som är inkarvad i bergsväggen på väg ut mot öarna.

Sjölejon!

När vi sedan kom tillbaka var det en man som matade en pelikan på stranden. Så jävla roligt djur!
Sen efteråt ville han såklart ha pengar av oss som hade fotat hans lilla show.

På självaste julafton tog vi en tur till ett naturreservat i en vik med en strand. Det var första och sista gången vi var på en strand i Peru under den här resan! Det var väldigt litet men väldigt häftigt landskap. 

Julaftonsmiddagen åt vi på Hilton som var det enda stället som hade julbuffé (även om jag inte skulle kalla det julbuffé, eftersom ingen utanför Sverige har förstått hur julen ska firas..)

En medem i familjen Eriksson var såklart inte ett dugg orolig över att inte passa in på det femstjärniga hotellet...

/Julia och Maja

Nu har vi alltså kommit hem och börjat vänja oss vid näringsrik mat, kyla, tvätta händerna i varmt vatten och återgått till vår gamla vardag. I verkligheten som vi är vana vid.

Vi har lite kvar att publicera från vår sista vecka i Peru, i Paracas och Lima, Och sedan är det dags att sluta skriva på denna blogg eftersom vi inte längre är volontärer i Peru.

/Julia