Till att borja med en hemsk nyhet. I torsdags fick vi reda pa att en av barnen pa daghemmet och hennes aldre syster blivit foraldralosa. Deras pappa mordade samma dag deras mamma, med en yxa i huvudet. Helt fruktansvart. Vi vet inte sa mycket annu. Barnen ar just nu pa ett harbarge/barnhem. Nilda, en av vara "mammor" kande tydligen denna familjen och tydligen var detta som en blixt fran klar himmel. Flickorna hade ena dagen en relativt stabil tillvaro med sin familj och nasta dag har de ingenting. Vi ar fortfarande inte saker pa vilken flicka det ar men en av de flickorna som ar valdigt fast vid Julia var inte pa skolan i fredags.
Jag kanner mig verkligen begransad. Helt plotsligt kanns skolmaterial och tandborstning sa himla oviktigt.
Vi far vanta och se vad som hander. Jag hoppas verkligen att flickorna kommer ha mojlighet att ga kvar i skolan med sina vanner och hamnar hos slaktingar eller hos en bra familj som kan ta hand om den. Vet inte hur barnhemmen har ar men jag har mina farhagor. Berattar mer nar vi vet mer.
Som Julia skrev har det varit en tuff start, nu vet ni lite mer vad vi gor pa dagarna. En av vara "mammor" jobbar aven hon pa detta daghem. Har varit valdigt skont att ha henne med oss nar det i borjan var sa tufft.
Kanns otroligt bra att allt nu har fallit pa plats.
Lararen i min klass ar fantastisk med bade barnen och med mig. Dock ar denna klass (den klass dar Julia ocksa varit denna vecka) "den vilda klassen". Stokiga busiga pojkar som hellre brottas an sitter still och lyssnar och flickor som inte ar sena att haka pa. Manga har bara lite svart att koncentrera sig (sa klart, det ar bara 4 ar gamla!) men sadant finns det inte riktigt utrymme for har. Nar vi ger dem den uppmarksamhet och hjalp som de inte alltid far av sina larare (ratt stora klasser att ha mellan 15-30 sa sma barn pa en larare och forsoka fa alla att lyssna pa samma gang) ar de sa otoligt fina och duktiga! Nar det val ar lugnt i klassen kryper de garna upp i vara knan och sitter och kramas, allra helst de "tuffa" pojkarna.
Barnen ar helt fantastiska! Efter en manad tycker de fortfarande lika markligt med vara ljusa har och konstiga sprak. Alla har inte lart sig vara namn men "gringita" (lilla gringo som vi "vitingar" kallas) fungerar ju lika bra att ropa for att pakalla uppmarksamhet.
Det ar som sagt valdigt fattigt har. Manga barn bor bara med en foralder eller mor mor-/farforaldrar. Antingen har foraldrarna helt enkelt lamnat dem eller sa jobbar de pa annan ort for att fa det att ga ihop.
Manga ganger ar det sa simpla saker pa daghemmet som uppskattas sa otroligt mycket av barnen. Vi tog med sagan "Den fula ankungen" fran projektet att lasa for barnen, sadant finns annars inte pa daghemmet och formodligen inte hemma hos de flesta av barnen heller.
Jag hade lagt ifran mig boken i klassrummet medan jag och Julia forberedde andra grejer och sag i ogonvran hur en av barnen narmade sig oss men sedan sprang ivag. Tankte inte mer pa det innan jag sag att boken var borta. Jag fragade flckan om hon sett boken. "Jag har inte tagit den och den ar inte i min ryggsack!" Nar jag anda kollade i ryggsacken lag den ju anda naturligtvis dar :)
Froknarna forklarade att det ar ett stort problem har att nar lockelsen blir sa stor att barnen tar med sig grejer hem sa behaller foraldrarna det hemma. Det har manga ganger inte rad att kopa det sjalva.
Daghemmet vi jobbar pa ar statliga och familjerna betalar inte for att barnen ska ga dar.
De som har rad att kopa en uniform till barnen gor det och de som inte har rad gor det inte.
Det enda familjerna betalar ar 10 soles/ar (knappt 25 kr/ar) som ska tacka material som lararna ska kunna kopiera upp. Sista dagen att betala detta var forra fredagen. Halva min klass kom da.
Som Julia skrev ar en del av det vi gor att vi kan bista med material fran Projects Abroad. Man inser hur stor skillnad en sa "liten" grej gor nar familjerna har svart att betala 10 soles for barnens skolmaterial.
Forutom detta material far de faktiskt riktigt fina larobocker fran staten. Vi fick en stor lada haromdagen med bocker och annat pedagogiskt material. Lararna stanger dorren om sig och raknar och sorterar alla grejer som att det vore en skatt! Jag forstar dem, detta ska kunna anvandas i ett par ar.
Regeringen skickar dessutom ett par ganger per ar en pase med nagonsorts mjolkersattning. En pase med "mjolkpulver", nagot sorts naringstillskott, som delas ut till varje barn. Fantastiskt bra!
Haromdagen tejpade vi upp en "hoppa hage" pa skolgarden. Sa simpelt men sa omattligt populart!
Vi har ockaa tagit med en liten plastboll vilket resulterade i ca 20 barn i en och samma ring som alla ville fa vara med att leka med samma lilla boll.
Vi langtar verkligen tills mamma, pappa och Nora kommer i december med de bollar och matchtrojor som olika foretag och organisationer i Harnosand lovat att sponsra med! Kommer bli fantastiskt att fa lamna over det till detta daghem och till den skola dar den andra av var "mamma" jobbar!
Fler ideer pa grejer och annan sponsring ar valdigt valkommet! :)
/Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar