16 ar och anledningen till att vi gor detta.

Idag ar det 16 ar sedan Max dog. Aven om jag bara var 9 ar (och Julia bara 3 ar) sa minns jag dessa dagar for 16 ar sedan sa otroligt tydligt.
Dessa dagar ar alltid lika jobbiga, varje ar.

Var historia
Efter att Max dog, mina foraldrars andra son som miste livet, startade vi en minnesfond genom SOS-Barnbyar. Under 9 ar anordnade vi och alla familjens vanner en stor auktion och loppmarknad en gang per for att dra in pengar till denna fond. En stor del av Harnosand var engagerad genom att skanka grejer till auktionen och genom att ropa in nya fynd.
Under dessa nio ar samlade vi in nastan en miljon kronor.

Max stora drom var att spela fotboll i Brasilien. Han var dessutom, bara 7 ar gammal, en pojke som brydde sig valdigt mycket om de som hade det samre. Flyktingarna pa nyheterna pa tv kunde fa bo i hans rum, sa han.
Vart  forsta projekt genom SOS-Barnbyar blev darfor att bygga en fotbollsplan pa ett barnhem i Rio de  Janeiro, Brasilien. "Campo de fùtbol de Max Eriksson".
Ett par ar senare akte vi dit och halsade pa. Fantastiskt att se dessa barn som trots deras brokiga bakgrund nu sag lyckliga ut.
Efter det har vi fortsatt med liknande projekt, fotbollsplaner och lekplatser, pa SOS-Barnbyars barnhem i hela varlden. Vi har halsat pa pa 4 av dem, senast i Kambodja for tva ar sedan.
Aven om jag tankt pa volontarjobb anda sedan gymnasiet, kande jag dar i Kambodja att tva dagar inte ar tillrackligt med dessa barn.
Nar jag nu fick mojlighet att ta tjanstledigt och Julia precis tagit studenten var det sa sjalvklart att vi skulle gora detta tillsammans.

Vi undersokte mojligheterna att aka genom SOS-Barnbyar och hade mojligheten att aka till Brasilien.
Valet foll anda pa Peru, av tva anledningar:
* Vi ville ha ett spansktalande land for att kunna anvanda den lilla spanska vi fortfarande minns och lara oss pa nytt for att faktiskt kunna kommunicera med de barn vi jobbar med.
* For 31 ar sedan reste pappa runt i Sydamerika nar han bestamde sig for att stanna ett helt ar och jobba som volontar i Lima. Kanns haftigt att folja i hans fotspar. Nar familjen kommer om nagra veckor och vi ska resa runt kommer vi sjalvklart besoka hans gamla arbetsplats.

Trots att dessa dagar ar lika jobbiga som vanligt, kanns det fantastiskt bra att vara tillsammans med Julia, pa andra sidan jorden med dessa harliga barn som vi jobbar med.
Precis i Max anda.

/Maja