Askungen

Att saker och ting ar annorlunda har behovs val knappast konstateras igen. Jag inser att alla inte ar lika bortskamda med karlek som vi sjalva ar och varit nar vi vuxit upp.
I familjen dar vi bor finns det som sagt 11-ariga José som "adopterats" fran gatan av Nilda i var familj och av en annan 24-arig volontar som bor i Schweiz.

Jag kan inte minnas att vi en enda gang sett hans mamma krama honom eller pa annat satt ge honom karlek. Han ar sa fantastiskt duktig. Dukar, diskar och kliver upp tidigt for att pa morgnarna sopa innergarden. Han gor laxorna varje dag och nar vi fragar vad han ska gora i helgen sa svarar han att han ska tvatta sina klader (for hand) och bara hjalpa till hemma. Det samma galler Geny, 10 ar, som alltsa ar dotter till den kvinna som lagar mat i familjen men som efter att ha bott i familjen i 8 ar (tills for tva ar sedan da det flyttade till ett eget hus) ar en del av famljen. Lika hjalpsam och duktig. Sa fort nagot saknas pa bordet far dessa tva springa och hamta det. Men aldrig har jag sett att de far nagon uppskattning. Ingen uppmuntran, inget berom, ingen kram. Snarare for de standigt hora att de ar for daliga i skolan eller suckar om de hamtar en kopp for lite fran koket. Och da ska det anda tillaggas att mammorna till dessa tva tycker vi valdigt mycket om och de ar bra kvinnor. Kanns sa sorgligt att se. Nu finns det ju naturligtvis exempel pa de som far massor av karlek av sin familj. Och exempel pa de som har det mycket varre anda.
Det ar sa hemskt att tanka "men han far i alla fall inte stryk, sa han har det bra", men det ar sa det fungerar i Peru och sakert aven manga andra lander. Det far oss bade att tanka till hur bra vi har det hemma i Sverige, men aven att det finns sa manga som du skulle vill hjalpa. Att det finns sa manga foraldrar du vill banka vett i.

Manga ganger nar vi gar till internetcafeet efter jobbet ser vi barn som "driver runt" pa torgen har helt sjalva. Dessa barn ar inte mer an 3-5 ar! Vi ser ofta de barn fran var skola som gar sjalv pa gatorna. Ofta dagar nar de inte kommit till skolan, utan istallet  leker sjalva pa gatorna! 
Manga av barnen fran vart daghem gar sjalv till och fran daghemmet eller aker tuk-tuk. Da skar det i vara hjartan.

/Maja och Julia