Ah jag blir sa less.
Igar skulle vi ha workshop med Projects Abroad vilket innebar att vi kan ta med material fran deras kontor till daghemmen. Vilket vi naturligtvis vill utnyttja medan vi ar har sa vi kan forse daghemmen med allt de behover.
Vi hade darfor fragat lararna i alla 5 klasserna vad de behover och skrivit en lista. Nagra larare behovde mer saker an andra sa vi tog med allt vi kunde och var valdigt nojda med att vi kunde bidra till daghemmet.
Dessutom fragade en av lararna mig ifall jag kunde gora fotokopior at henne eftersom de inte far gora kopior med den kopiatorn de har pa daghemmet eftersom Maria (rektorn aka. haggan) ar for radd om blacket, sa det gjorde jag naturligtvis och lamnar kvittot till Projects Abroad.

Idag vid middagsbordet berattade var "mamma" som jobbar pa samma daghem att Maria var orolig for att Projects Abroad skulle tycka att de bad om for mycket for att vi tagit med sa mycket. Detta ar naturligtvis inte ett problem vilket Nilda ocksa forstod. Vi fragar alltid om lov innan vi tar med material fran Projects Abroad. En av sakerna jag gillar med denna organisation ar att det liksom ar tva parallella projekt vi stodjer. Dels ar det att vi jobbar som volontarer och dels ar det att en del av alla de pengar vi faktiskt betalat for att aka hit gar till material till daghemmen, aven efter att vi volontarer har akt. Detta ska vi forklara for Maria imorgon. Hon behover inte oroa sig for det.

Eftersom vi betalat ratt mycket for detta kommer vi naturligtvis ge precis sa mycket som vi kan till detta daghem i materalvag. Varken mer eller mindre.
Jag forstar att om jag gor fotokopior till en larare sa vill alla att jag ska gora det, sa det var ju kanske dumt, men jag trodde faktiskt att de var tillatna att skriva ut pa datorn, och nar Maria sa ifran om det sa kunde jag gora fotokopiorna. Sa vet jag i alla fall att de andra volontarerna gor. Men jag forstar problematiken nu nar var mamma har forklarat hur det fungerar. Men det visade sig att det storsta nageln i ogat i sjalva verket var att det inte riktigt var rattvist att nagra klasser fatt bade blyertspennor och fargpennor och nagra klasser endast blyertspennor, trots att det var vad de hade bett om.

Men herregud, det ar val battre att vi tar med sa mycket vi kan och fordelar det pa det satt som behovs an att vi inte ska ta med grejer for att det inte blir rattvist? Maria ar nu orolig att de inte ska fa fler volontarer for att vi tagit med bada tandborstar och pennor samt p.ga. "de har problemen med Julia". Alltsa att Julia inte har trivts pga HENNE.

Att klassen jag jobbar i ar "kaosklassen" ar allmant kant hos alla pa daghemmet. Lararen bryr sig inte riktigt nar barnen hellre springer runt och busar (las: slass) eller att de rymmer ur klassrummet under lektionerna.
Jag alskar denna klassen och busungarna i den. Lararen ar hur trevlig som helst och har massa bra aktiviteter med barnen. Problemet ar att hon ofta lamnar barnen och satter sig vid sitt bord och forbereder annat eller bladdrar i bocker eller att hon helt enkelt inte ar pa plats i klassrummet hela tiden. Da ser barnen sin chans att leka vilket ju inte ar sa konstigt. Sa; en underbar klass , en underbar larare, men som inte riktigt hanterar busungarna pa ett bra satt. Jag kanner att jag verkligen kan bidra i denna klassen, att barnen lyssnar (naja, det kanske var en overdrift) och att jag kan hjalpa dem bra. Nar jag inte ar i deras klass pa eftermiddagarna fragar de efter mig och pa rasterna kryper buspojkarna och flickorna - som garna hakar pa buspojkarna - upp i mitt kna och kramas. Skulle verkligen inte vilja byta klass.

Sa idag kom Maria och borjade fraga mig om klassen. Jag svarade att "jo visst springer de runt ibland" och "det ar klart att det ar hogljutt ibland (det ar det i alla klasser)". Hon bad mig att vara lite "spion" at henne och att beratta for henne hur lararen i min klass, Betty, hanterar saker och ting och om det ar stokigt, "det ar ju for barnens basta".

Idag vid middagen berattade Nilda att Maria pratat om detta med en av de andra lararna (som tydligen berattat vidare, det ar rena rama honsgarden) att Betty inte hade kontroll och att jag sagt (tror jag hon sa) att Betty ofta pratar i telefonen under lektionerna. Det gor hon inte ens! Sa nu ar det fjarde gangen som Maria hittar pa saker. Jag vill verkligen inte hamna i mitten av deras "bakomryggen-snack". Blir sa trott.
Nilda (var mamma) sa at mig att inte oroa mig sa vi far se vad som hander. Fortsattning foljer...

Nu vill jag inte att ni ska tro att det inte ar bra pa skolan for det ar det, for det mesta. Behovde bara fa spy ur mig. Imorgon ska vi borja sjunga "tandborstningssangen" med den forsta klassen och det ska blir kul! Vi far se hur det gar med 30 sma barn. :) Dessutom kommer en kille fran Projects Abroad och filmar detta for en film som ska ligga pa deras hemsida som ska visa vad de olika volontarerna gor har i Peru.
Sa nu haller vi tummarna att allt klaffar, gitarrstrangarna haller och barnen hanger med pa noterna, i dubbel bemarkelse. ;)

/Maja